Kultur är en fråga för presidenten

I presidentpanelen, som ordnades av Centret för konstfrämjande, Finska Kulturfonden och föreningen Stiftelser och fonder, diskuterades presidentens roll som kulturens försvarare.

Evenemanget på Nationalteatern visade hur presidentkandidaterna ser på kulturens betydelse för Finlands framtid och demokrati. Under kvällen fick vi också höra om kandidaternas personliga relation till ämnet och hur de som president skulle främja kulturens och konstens ställning.

Medverkande var Li Andersson, Sari Essayah, Pekka Haavisto, Jussi Halla-aho, Harry Harkimo, Olli Rehn och Alexander Stubb. Ingen av presidentkandidaterna ifrågasatte kulturens betydelse – tvärtom. De ansåg alla att presidenten kunde spela en mer framträdande roll i främjandet av kulturexport, till exempel i samband med statsbesök.

Meningsskiljaktigheter uppstod först när det handlade om finansiering. Med undantag för Halla-aho menade kandidaterna att företagens investeringar i konst också ligger i näringslivets intresse. Haavisto, Harkimo, Essayah och Andersson försvarade betydelsen av såväl privat som offentligt stöd.

– Kulturen måste stödjas. Hela nationen dör ju om det inte finns någon kultur. Man kan skära ner på mycket, men jag tycker inte att man ska skära ner på kulturen, säger Harkimo.

Även Halla-aho sa att han var för offentlig finansiering av press, litteratur och andra språkrelaterade områden, men när det gäller till exempel bildkonst och musik betonade han marknadsekonomins villkor.

– Jag tror på marknadsekonomin. Den tillämpas för många områden den inte lämpar sig för, men för kultur och konst lämpar den sig utmärkt. Där det finns efterfrågan finns det utbud, sa Halla-aho i sitt inlägg.

Minskad läskunnighet är ett hot mot demokratin

Ett av kvällens diskussionsämnen var finländarnas dåliga läskunnighet, som för närvarande rör 11 procent av den vuxna befolkningen. Den minskade läsningen är ett stort problem både på individ- och samhällsnivå, sa Rehn.

– Individer går miste om mycket om de inte kommer in i den värld av upplevelser som böcker öppnar upp. Jag anser att det är viktigt att presidenten uttalar sig om vikten av att läsa, sa han.

Stubb erbjöd en lösning på problemet, som han kallar ”ett plus ett plus ett-regeln”. Han menar att alla bör dagligen läsa en timme, motionera en timme och vara på sociala medier bara en timme. Stubb sa dock att han själv skulle misslyckas med en av dessa.

Enligt Halla-aho är det underliggande problemet det ständiga flödet av stimuli som litteraturen konkurrerar med, vilket har skadat människors förmåga att stå ut med att ha tråkigt. I sitt inlägg undrade han om den tryckta boken helt enkelt har kommit till vägs ände.

Även Haavisto lyfte fram vikten av koncentration, men utmanade Halla-aho genom att påpeka att bokmässan fortfarande lockar ett stort antal litteraturintresserade. Han betonade vikten av barnkultur och -litteratur.

– Som president skulle jag lyfta fram det. Jag skulle tänka ut hur man tar till sig boken och vad vi kan hitta på för att upprätthålla dess status, sa Haavisto.

Andersson menar att läsandets utmaningar har att göra med segregation, vilket kan utgöra ett hot mot demokratin. Därför spelar småbarnspedagogik, utbildning och bibliotek en stor roll, liksom förebilder som uppmuntrar till läsning.

– Vi borde prata mer om vad som är meningsfullt och viktigt i läsupplevelsen, inte bara predika att man bör läsa, sa Andersson.
 

Kulturens betydelse i kristider väckte diskussion

Kvällens sista diskussionsämne var kulturens betydelse i kristider, vilket har synliggjorts av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Som Rehn sa i sitt inlägg handlar krig inte bara om territorium, utan om en nations identitet. Stubb var inne på samma spår.

– Ryssland för ett kulturkrig. Landet försöker förneka Ukrainas existens och hela dess identitet. Det att vår riksdags talman håller ett tal i Ukrainas parlament på ukrainska är en gigantisk kulturgärning, sa Stubb.

Även Haavisto och Essayah talade om sambandet mellan undantagsförhållanden och konst. Essayah nämnde till exempel Auschwitz damorkester, som skapade musik i koncentrationslägret under tvång.

– Det är svårt att förstå hur människor kan ha den förmågan mitt i skräcken. Det visar att skaparkraften finns i människans inre och inte kan ersättas med pengar, sa Essayah.

Andersson å sin sida ville påminna om att en konstnär förutom skaparkraft behöver pengar för att betala räkningarna. Hon påpekade också att i diktaturer och auktoritära system börjar inskränkningen av civilsamhällets utrymme alltid med konsten.

– Kännetecken för en självsäker och fungerande demokrati är en levande och stark kulturscen, som också är offentligt finansierad, sa Andersson.

Text: Laura Iisalo