Hederstiteln konstakademiker till Hilja Grönfors och Vilhelm Helander

Musikern Hilja Grönfors (f. 1952) är expert på och nedtecknare av finskromsk hantverks- och sångtradition. Hon har också arbetat som lärare i romani och romsk musiktradition samt varit ordförande i stödföreningen för Museet för romsk kultur.

Arkitekten Vilhelm Helander (f. 1941) har fokuserat på återställande renovering. Han är aktiv i restaureringsprojekt och aktuella debatter om bevarande av byggnader.

Republikens president tilldelar hederstiteln konstakademiker en synnerligen välmeriterad konstnär på framställning av konstrådet. Hederstiteln är livslång. Elva personer kan samtidigt vara konstakademiker.

De övriga konstakademikerna är bildkonstnären Eija-Liisa Ahtila, fotografen Caj Bremer, filmregissören Pirjo Honkasalo, danskonstnären Marjo Kuusela, författaren Hannu Mäkelä, textil- och modekonstnären Vuokko Nurmesniemi, kapellmästaren Jorma Panula, dramatikern och regissören Sirkku Peltola och performancekonstnären Roi Vaara. Efter arkitekten Juha Leiviskäs och kompositören Kaija Saariahos bortgång innehades hederstiteln konstakademiker tillfälligt av nio meriterade konstutövare.

Konstrådets motivering för att tilldela Hilja Grönfors hederstiteln konstakademiker

Hilja Grönfors är mästerfolksångare och expert på och nedtecknare av finskromsk hantverks- och sångtradition. Grönfors tilldelas hederstiteln konstakademiker för sin mångsidighet som hantverkare inom den romska traditionen, som lärare i romani och romsk musiktradition samt för sin framträdande roll som ordförande i stödföreningen för Museet för romsk kultur. För sitt arbete med att nedteckna romsk musik och göra den känd har hon fått flera stora utmärkelser, bland annat Kaustby folkmusikfestivals titel Mästerfolksångare 2005, Musikproducenterna rf:s Etno-Emma-pris 2008, Kalevala-priset 2011 och Finlandspriset 2014. År 2024 utnämndes Grönfors till hedersdoktor vid Konstuniversitetet.

Hilja Grönfors karriär som offentlig artist började på romska fester. Från 1970-talet och framåt bodde Grönfors länge i Sverige, där hon också medverkade i radio och tv. Efter återkomsten till Finland 1986 genomgick Grönfors en religiös fas som också gjorde henne musikaliskt intresserad av sånger från de kristna frikyrkorna, särskilt pingstvännerna.

Grönfors första skivinspelningar gjordes på den uppskattade romska sångantologin Luludžako drom (1996) med Raila Halmetoja som redaktör. Efter ytterligare några samlingsinspelningar har det hittills blivit tre egna skivor tillsammans med Grönfors band Latšo Džinta.

Av dessa belönades Phurane miritš med en Etno-Emma. Samma år 2008 var Grönfors huvudperson i filmregissören Katarina Lillqvists tv-dokumentär Inte var det här ju mitt land.

Hilja Grönfors har uppträtt flitigt på nationella och internationella festivaler. Vid sidan av de större konserterna har hon också lagt vikt vid småskaliga och intima uppträdanden samt skoluppträdanden med tillhörande föreläsningar. På Sibelius-Akademins folkmusikavdelning har hon i åratal varit en uppskattad gästlärare.

Hilja Grönfors har nedtecknat traditionella romska sånger ur sitt minne och sina anteckningar. Från arkivet överför hon låtar till sitt konsertprogram och notpublikationer. Senare har sångtraditionen som samlats in av Grönfors spelats in. Även annan romsk kultur, särskilt hantverkstraditionen, har varit en viktig del av Grönfors vardag. Imponerande utställningar av hennes romska blusar, röijy, har också visats på flera musikfestivaler.

Konstrådets motivering för att tilldela Vilhelm Helander hederstiteln konstakademiker

Professor emeritus och arkitekten Vilhelm Helander (f. 1941) utexaminerades från Tekniska högskolan i Helsingfors 1967 som arkitekt och 1972 som teknologie licentiat. Han var professor i arkitekturhistoria 1985–2004 vid Tekniska högskolan (numera Aalto-universitetet). Från 1978 drev han en arkitektbyrå tillsammans med Juha Leiviskä.

Helander har fokuserat på återställande renovering. Han har varit arkitekt för krävande renoveringsprojekt, där respekt för och bevarande av arkitektoniska värden från olika tidsperioder har varit centralt. De mest kända är Gamla studenthuset i Helsingfors, renoveringsplanen för landskapsrestaureringen på Sveaborg, Björneborgs stadshus, Borgå rådhus samt projekt för Nationalmuseet, Helsingfors domkyrka och Vetenskapernas hus som genomförts under olika år. Totalrenoveringen av Ständerhuset, där Helander var chefsarkitekt för det återställande renoveringsarbetet, belönades med Europa Nostra-priset 1992.

Helander är erkänd för sina betydande insatser som utvecklare av nordisk byggnadsvårdsteori och han har skrivit flera verk om stadsbyggande och renovering. Redan på 1970-talet blev Helander och arkitekten Mikael Sundman kända med det polemiska verket Vems Helsingfors?, som fick Eino Leino-priset. Helanders och fotografen Simo Ristas bok Suomalainen rakennustaide – Modern Architecture in Finland är ett av de viktigaste verken om 1900-talets finska arkitektur.

Helander har tilldelats statens pris för informationsspridning och statens pris för byggnadskonst och samhällsplanering och är medlem av Academia Europaea. Helander är den första finländaren som har tilldelats den europeiska guldmedaljen för byggnadsvård. Han har också tilldelats bland annat Pro Finlandia-medaljen och Engel-priset för kyrkokonst.

Helander fortsätter att vara aktiv i restaureringsprojekt och aktuella debatter om bevarande av byggnader.