Det levda livet syns i Virve Liljas konst

Virve Lilja arbetar med sin konst systematiskt på vardagar från nio till fem. Hon berättar att som yngre var skapandet mer bohemiskt och arbetsdagarna sträckte sig ofta långt in på natten, men numera sätter familjelivet gränser för det kreativa arbetet.

Med åldern har också hennes inställning till att skapa konst ändrat. Som yngre gjorde hon konst främst för att kunna förverkliga sig själv och få upplevelser av framgång. Numera värdesätter hon också annat.

– När jag blivit äldre har det som jag ger andra blivit allt viktigare. Det kan vara skönhet eller tankar.

Liljas konst avspeglar förändringar i hennes eget liv, som att få barn och bli äldre. Å andra sidan har hon också i sina verk behandlat globala ämnen som minskad biologisk mångfald och coronapandemin.

Inom bildkonsten har Virve Lilja fokuserat på att göra olje- och akrylmålningar samt metallgrafik och serigrafi. Verken rör sig ofta i gränsområdet mellan föreställande och abstrakt konst.

– Jag vill ha friheten att göra olika slags verk. Exempelvis kritiker ser inte nödvändigtvis vilka verk som är mina. Det känns fint att inte ha en så stark egen stil att jag skulle vara för låst för att göra något som är annorlunda.

Instinktivt

Virve Lilja fick bildkonstens visningsstipendium 2021. Det gav henne ekonomisk trygghet för en tid, för det beviljas som ett arbetsstipendium på sex månader. Visningsstipendiet ska användas till professionellt skapande arbete och det kan bland annat täcka vanliga levnadskostnader. 

Om man får stipendier sällan, så måste man i något skede lyckas sälja.

Virve Lilja berättar att visningsstipendiet hade stor mental betydelse, för tack vare det behövde hon inte på en tid fundera över hur hon skulle klara av de omedelbara levnadskostnaderna. Det gav frihet i skapandet av verk under stipendieperioden.

– När ett verk blev färdigt behövde det till all tur inte vara lätt att sälja, utan det fick vara precis sådant som det är. Om man får stipendier sällan, så måste man i något skede lyckas sälja.

Under stipendieperioden arbetade Virve Lilja med verk som ställdes ut på Galleria Bronda i Helsingfors. Verken hade en färgvärld som var mörk i tonen, men Lilja berättar att det inte var en övervägd lösning. Hon började göra verk i svart när försäljaren i materialbutiken rekommenderade en svart akrylfärg som ingen ännu hade köpt.

– Det var en väldigt fin svart färg. Ibland kan allt få sin början från en sådan liten sak. Visst fanns det många innehållsmässiga saker också, men den första impulsen var att köpa den där svarta färgburken.

Även i övrigt hade Virve Lilja en spontan attityd till skapandet under stipendieperiode. Hon planerade till exempel inte sina målningar särskilt detaljerat i förväg, utan lät verken födas instinktivt.

– De vällde fram från fläckar och spår som liksom tog tag i min tanke och styrde mig vidare. Det var som en lek, att en viss fläck styr mig och så blir det något av det. 

Dyr livsstil

Enligt konstgalleristatistiken för 2020 tar över hälften av gallerierna en hyra eller avgift av konstnärerna för åtminstone en del av utställningarna. De flesta gallerier som säljer eller förmedlar verk tar en försäljningsprovision.

– Det är lite märkligt. Visserligen finns det toppgallerier som inte gör det.

Hela livet har jag varit tvungen att ha en bra stresstålighet, för det finns ingen lönedag.

Bildkonstnärskapet beskriver Virve Lilja som ett fint yrke, men dyrt. För henne är konstnärskapet en livsstil, men särskilt de osäkra inkomsterna är belastande.

– Hela livet har jag varit tvungen att ha en bra stresstålighet, för det finns ingen lönedag. Men man måste lita på att livet bär en och det alltid dyker upp inkomster någonstans ifrån.

Finansieringsmottagare berättar är en artikelserie där konstnärer, arbetsgrupper och sammanslutningar som fått finansiering av Taike presenterar sig och sitt arbete. I intervjuerna berättar de bland annat om sin konst och projekt som de genomfört med hjälp av finansieringen.