Tiinaliisa Multamäki vill skapa välbefinnande med sin konst

Tiinaliisa Multamäki, som gör poesi- och monologföreställningar, säger att hon vill att hennes konst ska ge andra människor välbefinnande. Att skapa konst är ett livsvillkor för henne.

– När jag en gång slutade skapa och konsumera konst blev jag faktiskt sjuk. Jag har insett att det är nödvändigt för mig och mitt välbefinnande kräver det.

Multamäki har i sina verk utforskat ämnen som mödrars depression och stresshantering, som hon själv har erfarenhet av. Hon har också använt sig av teman utanför sitt eget liv.

– Jag gjorde en föreställning om en doktorsavhandling i pedagogik som handlade om unga fångars minnen från grundskolan. Inför den gick jag igenom det forskaren åstadkommit och dramatiserade det.

När jag en gång slutade skapa och konsumera konst blev jag faktiskt sjuk. 

Förutom välbefinnande vill Multamäki förmedla kunskap med sina verk.

– Det är lättare att ta emot ett budskap genom en föreställning än att lyssna på en föreläsare som berättar hur man bör göra. Tittar man på en föreställning identifierar man sig mer när man till exempel ser någon som stressad skriker på golvet och beter sig irrationellt.

Informationssökning och manusarbete

Taike beviljade Multamäki ett fyra månaders arbetsstipendium för scenkonst 2022. Med hjälp av stipendiet jobbade Multamäki med ett manus och samlade in material för en teaterföreställning om aktivitets- och uppmärksamhetsstörningen adhd.

– När jag fick stipendiet lånade jag en trave böcker på biblioteket och letade efter material och kunskapsunderlag i dem. Dessutom ordnade jag ett möte i Sodankylä där jag fick kontakt med andra kvinnor med adhd-diagnos.

– Jag har också läst en hel del nyhetsmaterial och följt diskussionsgrupper. Genom dem kan jag se vilka gemensamma nämnare som måste ingå i föreställningen. Stipendiet gav mig friheten att koncentrera mig på att hitta information, vilket tar tid.

Utmaningen är att på ett begripligt sätt gestalta oväsendet och kaoset på scen.

Multamäkis intresse för ämnet väcktes när hon för några år sedan själv fick en adhd-diagnos. Hennes mål är att på scen gestalta hur det ser ut inuti huvudet på en person med adhd.

– Det inre oljudet är något som orsakar utmattning för den som har adhd. Det är svårt för en utomstående att förstå hur mycket som pågår i huvudet på en sådan person. Det gör att man känner sig trött.

Ursprungligen hade Multamäki tänkt framföra föreställningen som en monolog, men det ser ut att bli en teaterföreställning med ett fåtal personer. Tanken är att manuset ska bli klart senare i år.

– En person med adhd-diagnos har så många röster i huvudet att det inte räcker med bara en talare. Utmaningen är att på ett begripligt sätt gestalta oväsendet och kaoset på scen. Det är också en utmaning att föreställningen inte ska ge intryck av schizofreni eller liknande.

Ensamt slit

Multamäki bor i Sodankylä, som ligger drygt 100 kilometer från Lapplands centralort Rovaniemi. Arbetet kan innebära hundratals kilometers körning om dagen.

Hon upplever att det har haft en positiv inverkan på hennes konst att bo långt från konstnärscentrumen.

– Innehållet är egenartat. Jag kan inte minnas när jag senast sett någon annans recitations- eller poesiföreställning. När man inte får tillfälle till det gör man bara sin egen grej och litar på att det blir bra.

Den viktigaste belöningen för mig är publikens reaktion efter föreställningen.

Att bo i glesbygd har också sina baksidor.

– Det finns inget kollegialt stöd och det är färre som tar del av kultur. Om jag vill uppträda någon annanstans är det minst hundra kilometer dit. Inom ett motsvarande område i södra Finland finns det många fler potentiella kunder.

Att Multamäkis konst har en liten målgrupp gör inte saken lättare.

– Det finns inget töntigare och mer marginellt än recitationsföreställningar i Lappland. Man får jobba hårt för att få någon inkomst från dem. Å andra sidan vet jag att jag gör något som inte alla kan. Den viktigaste belöningen för mig är publikens reaktion efter föreställningen. Konst skapar känslor och därigenom välbefinnande – både för artisten och publiken.

Finansieringsmottagare berättar är en artikelserie där konstnärer, arbetsgrupper och sammanslutningar som fått finansiering av Taike presenterar sig och sitt arbete. I intervjuerna berättar de bland annat om sin konst och projekt som de genomfört med hjälp av finansieringen.